Historien om Molly.

Min mamma som var c:a sjuttiotvå år gammal fick en katt som fick heta Molly men kallades ofta för Mojje eller Mojjemojj. Molly som är en svart katt med vitt på bröstet, tassarna och nosen är en mycket skygg katt som inte lät sig tas upp och lyftas eller sitta i knät och kela. Så har det varit sen hon kom hem till mamma som liten kattunge. Den enda som hon tydde sig till var mamma och pappa.

Mamma älskade sin katt och hon fick mig att lova ta hand om katten den dag hon gick bort. Jag fick också lova att inte låta den bli utekatt.

Åren gick och mammas hälsa blev allt sämre. Så småningom fich hon hjälp av kommunens hemtjänst eftersom hon blev såpass dålig så att hon inte ens kunde gå och allra minst sköta sina egna toalettbesök. Pappa var där nästan hela dagarna och var den som handlade och lagade mat samt uträttade ärenden på posten osv.
Så rullade tiden iväg och för ett tag sen blev hon så dålig så att hon blev helt sängliggande. Hon hade tydligen fått en propp eller hjärnblödnig. Efter bara några dagar avled hon stilla i sin säng.

Vi åkte dit natten det hände och senare när vi skulle åka hem till vårt igen så var det dags att mitt i all bedrövelse försöka fånga in katten för att ta hem den till oss. Hon sprang undan hela tiden men efter ett tag lyckades min syster och jag med gemensamma insatser fånga in henne och åka hem till oss och så släppte vi ner henne på golvet.

Så lät vi henne vara ifred för att som vi trodde, det skulle vara det bästa för hennes anpassning till sitt nya hem.




Hon märkte inte första stunden att här redan fanns en katt men efter en stund så upptäckte hon Felix som börjat att med stort intresse försöka nosa på henne och följa efter henne och då morrade och fräste hon åt honom och försvann så småningom ner till gillestugan under soffan och där tillbringade hon sina dagar och vågade sig bara fram nattetid för att äta den mat som vi ställde dit.

Molly är nio år gammal.



Felix vid sex månaders ålder.








Så här gjorde vi sen..
Molly har ätit P-piller i alla år hittills men nu ville vi sluta med det dels för att få en lugnare katt och dels för att det inte är särskilt nyttigt för en kisse att käka p-piller år ut och år in. Och så är det ju det här problemet med Felix också för han har ju precis blivit könsmogen men är vad jag kan förstå några månader för ung för att bli kastrerad. Han är ju bara sex månader gammal i skrivande stund. Men jag tror att om han inte börjar markera revir inomhus så får han förbli okastrerad tills vidare.

Vi beställde tid på djurkliniken och Molly blev kastrerad samtidigt som hon fick sin första vaccinationsspruta. Nu har såret läkt fint och Molly har bärjat bli mer social av sig.

Felix jagar henne om dagarna och hon springer in under en säng och gömmer sig men hon har blivit lite kaxigare och en dag när Felix som vanligt jagade henne så plötsligt upptäckte vi att Molly jagade honom istället. Gissa om vi skrattade snopet och lite lyckligt åt den nya vändningen? Ibland verkar det som om hon vill att han ska jaga henne. Hon har även börjat komma in i köket och äta även på dagtid. Tidigare åt hon bara om nätterna när Felix var instängd i mitt sovrum.

Nu har tiden runnit iväg och allt ser ut att ordna upp sig. Molly som var så tillbakadragen av sig har blivit en tämligen social katt och låter sig kelas med och vill helst av allt vara i samma rum som den övriga familjen. Hon är inte heller rädd av sig när mina barn och barnbarn kommer på besök trots att det vid dessa tillfällen blir lindrigt sagt stojjigt här hemma. Mycket beror det väl på att hon blev kastrerad och av det, lugnare till temperamentet. Kort sagt så trivs hon här hos oss och vi är glada och nöjda över det.

Tack för att du tog dig tid att läsa det här.